Stars came falling on our heads.
Oh, we couldn't bring the columns down
Yeah we couldn't destroy a single one
And history books forgot about us
And the bible didn't mention us, not even once
You are my sweetest downfall
Whos gonna walk you home?
4 år. Det har redan gått 4 år! obeskrivlig saknad. Aj.
När det var som värst grät jag mest hela tiden. Som om man blir ett barn igen. Fruktansvärt okapabel till att kunna ta hand om sig själv.
you gotta love me
Vi sålde lägenheten häromdagen och blev 140 000 kronor rikare, på att ha bott här två månader. Ibland har man turen på sin sida. En thailandsresa kanske? Vi får se, någon resa blir det säkerligen, vart vinden blåser återstår att se. Vi har i allafall skrivit kontrakt på en 4rum och kök i Ektorp, riktigt stor och fin. Vi är superglada. Det kommer att bli riktigt fint sen när badrummen renoveras också och sen framför allt är det ju helt jävla underbart att jag kommer så nära min bästa vän också, praktiskt taget grannar. Inte riktigt, men jävligt nästan. Den 1 Maj smäller det alltså, då skippar jag lantis livet och flyttar tillbaka där jag hör hemma. Nu får det vara nog med flyttande för vår del.
Ikväll ska jag ha en myskväll med bästis. hårinpackningar, pyjamas, godis, filmer och gott vin. Kan inte bli bättre. En hel kväll med min bästa vän är precis vad jag behöver.
later
Ikväll ska jag ha en myskväll med bästis. hårinpackningar, pyjamas, godis, filmer och gott vin. Kan inte bli bättre. En hel kväll med min bästa vän är precis vad jag behöver.
later
Idag är ingen vanlig dag
för det är Tessans födelsedag, hurrahurrahurra.
Grattis min fina fina bästis.
Grattis min fina fina bästis.
I love you.
(Bilden är typ 7 år gammal)
Att ta till vara på det man har.
För jag vet hur det känns att förlora någon som betyder så fruktansvärt mycket. Och tro mig, det är inte förens man förlorat det man har som man inser vad man faktiskt hade. Det är så jävla sant. Jag vet hur jävla fort det kan gå att förlora någon. Jag vet hur det känns att vara helt jävla ovetandes om att man ska stå där dagen efter med en bit av sitt liv förlorat. Det är inte något jag önskar min värsta fiende.
Jag vet hur det känns och jag vet hur orättvist livet är. Jag vet hur det känns att kämpa mot tårarna vid varje påminelse av det man förlorat. Jag vet hur det känns att alltid fundera, alltid känna sig så jävla hjälplös, alltid känna ett hål av saknad, jag vet hur det känns att förlora en nära vän föralltid.
Men jag vet också nu att det är sånt som faktiskt kan hända vem som helst, när som helst. Vilket har fått mig att uppskatta mina vänner på helt annat sätt idag. Något alla borde göra.
Idag har jag växt igenom det här och blivit starkare. Men jag kan fortfarande känna den där smärtan som jag upplevde den där hemska dagen. Och självklart lyser saknaden igenom väldigt ofta. Min största rädsla har ändå varit att folk ska glömma bort henne. Jag kunde inte riktigt förstå hur vardagen skulle kunna fortsätta som om ingenting hade hänt, men samtidigt så måste den ju det och det förstår man ju med tiden. Att förlora någon så nära, så snabbt, över en natt. Jag har svårt att hitta orden för att beskriva hur allt förändrades just då, hur smärtan känns och hur jag tänkte. Den där chocken. Obeskrivligt. Jag vet bara att jag kan säga att jag tycker att alla människor borde uppskatta det man har, för jag tror inte riktigt man förstår hur värdefull någon kan vara förens man faktiskt förlorat den.
Jag vet hur det känns och jag vet hur orättvist livet är. Jag vet hur det känns att kämpa mot tårarna vid varje påminelse av det man förlorat. Jag vet hur det känns att alltid fundera, alltid känna sig så jävla hjälplös, alltid känna ett hål av saknad, jag vet hur det känns att förlora en nära vän föralltid.
Men jag vet också nu att det är sånt som faktiskt kan hända vem som helst, när som helst. Vilket har fått mig att uppskatta mina vänner på helt annat sätt idag. Något alla borde göra.
Idag har jag växt igenom det här och blivit starkare. Men jag kan fortfarande känna den där smärtan som jag upplevde den där hemska dagen. Och självklart lyser saknaden igenom väldigt ofta. Min största rädsla har ändå varit att folk ska glömma bort henne. Jag kunde inte riktigt förstå hur vardagen skulle kunna fortsätta som om ingenting hade hänt, men samtidigt så måste den ju det och det förstår man ju med tiden. Att förlora någon så nära, så snabbt, över en natt. Jag har svårt att hitta orden för att beskriva hur allt förändrades just då, hur smärtan känns och hur jag tänkte. Den där chocken. Obeskrivligt. Jag vet bara att jag kan säga att jag tycker att alla människor borde uppskatta det man har, för jag tror inte riktigt man förstår hur värdefull någon kan vara förens man faktiskt förlorat den.
Vänner som dig är svåra att finna.
Jag älskar dig. Jag saknar dig. Föralltid.
Jag älskar dig. Jag saknar dig. Föralltid.
Kärleken övervinner allt.
Föralltid.
"Du behöver ju inte säga att du pillar på en blomma"
Min bästis är Åh! så söt när hon är full =)
Och så gör hon jätte roliga grejer med armarna när hon ska beskriva saker, det är sjukt underhållande att se henne i icke nyktert tillstånd. My lovely.
()
boy you came around and you knocked me down
I never thought I'd be in love like this
When I look at you my mind goes on a trip
Then you came in, and knocked me on my face
Feels like I'm in a race
But I already won first place
my man <3
